Levde 1912-1999
Bostadsadress i Uppsala: Kungsängstorg 4
Född i Malmö1912-09-25, död i Uppsala 1999-12-07
Barbro Johansson var läraren som blev missionär, medborgare i Tanzania, parlamentsledamot, ambassadråd, folkbildare och Mama Barbro med en hel nation.
Barbro Cecilia Johansson föddes i Malmö i 25 sept 1912 en familj där både föräldrar och syskon var lärare. Efter studentexamen i Malmö gick hon lärarseminarium i Stockholm och arbetade sedan i 10 års tid i Malmö. 1946 reste hon till dåvarande Tanganyika som missionär i Svenska kyrkans tjänst. Första åren arbetade hon på ett lärarseminarium. Senare återuppförde hon en flickskola i Kashasha, Bukoba, där hon blev rektor.
År 1954 bildades den nationalistiska rörelsen Tanganyika African National Union (TANU) med Julius Nyerere som ledare. Barbro Johansson märkte av artiklar i tidningar att det han uttryckte stämde överens med det hon önskade för Tanzanias självständighet. De möttes för första gången då Nyerere höll kampanjmöte i närheten av Barbro Johanssons skola i Kashasha. Efter den första kontakten började de brevväxla. ”Vårt gemensamma intresse för utbildning växte till vänskap och politisk gemenskap och jag började alltmer engagera mig i TANU-arbetet”, skriver hon.
År 1958 skedde det första valet som förberedelse för självständigheten och partiet vädjade till Barbro Johansson att ställa upp som en av de tio vita kandidaterna. Vid nästa val 1960 blev hon vald till parlamentet för en period på fem år och avgick då som rektor.
Barbro Johansson invaldes i landets parlament 1959 som Mwanzas representant och som medlem av Tanganyika African National Union (TANU) som senare gick samman med Revolutionära statspartiet. Senare blev hon minister i Tanzanias regering.
Hon var också rådgivare åt Tanzanias ambassadör i Sverige, styrelsemedlem i Dar es-Salaams universitet och under hela tiden aktiv för att förbättra vuxenutbildningen. Hon tilldelades ett hedersdoktorat av Göteborgs universitet 1968.
Barbro Johansson blev en brygga mellan Sverige och Tanzania. Julius Nyerere kom till Sverige första gången 1961 på inbjudan av Barbro Johansson och fick då träffa Tage Erlander och Olof Palme. Det var början på ett mångårigt samarbete med bistånd och goda vänskapsrelationer.
Hon utsågs 1970–1973 till ambassadråd på Tanzanias ambassad i Sverige, vilken ansvarade för hela Norden. Det var inte en lätt uppgift att ha en dubbel identitet i mötet med svensk press; svensk men tanzanisk medborgare.
Barbro Johansson tillhörde en grupp av fyra av vårt lands viktiga politiska pionjärer som alla har kämpat för kvinnors lika rätt, för fred och nedrustning. Förutom Barbro Johansson var statsrådet Ulla Lindström, nedrustningsambassadören Inga Thorsson och FN-ambassadören Agda Rössel medlemmar i denna grupp som träffades regelbundet och som de själva kallade ”De fyras Gäng”.
Barbro Johansson avled i december 1999. Då hade hon de senare åren av hälsoskäl tillbringat allt längre tid i Sverige. Hennes begravning i Uppsala domkyrka vittnade om hennes vida kontaktnät; släkt och vänner, politiker, diplomater, missionärskollegor och tanzanier i Sverige.
Källor: svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Birgitta Larsson),
De fyras gäng (Tv-produktion av Annika Hagström 1993).
Hem till Tanzania: boken om Barbro Johansson berättad för Anna Wieslander. Rabén & Sjögren. 1989